22 februari 2009
Idag har varit en lugn dag. Jag åt avskedslunch på en jätte mysig typisk engelsk pub/restaurang med Iain, Rebecca och barnen. Lite senare när maten smält och jag sovit någon timme till satte jag igång med packandet. Mitt probelm är inte att få plats med allt, mitt problem är att väskorna inte får väga över 23 kg styck. Efter att noga vägt dem med ALLT som ska vara i dem visar det sig att jag måste ha datorn i sin datorväska tillsammans med en del pocketböcker. I ryggsäcken (där datorn egentligen skulle varit så jag kunde haft ett handbagage) har jag två par skor, en kokbok och ännu en pocketbok. Jag håller tummarna för att väskorna ska gå igenom incheckningen!
Utdrag ur Mys resedagbok, en perfekt beskrivning av vår fredagskväll.
"..kvällens höjdpunkt; Så det kan låta 2. Eftersom att jag har ett ganska stort musikintresse och är en mästare på onödig fakta visste jag att om jag inte vann det här spelet kunde jag lika gärna bädda ner mig i sängen och tröstgråta resten av kvällen. Här, gjorde jag kvällens första misstag (som senare inte visade sig vara så farligt ändå), jag valde Sofia som lagkamrat. Sofia har absolut noll, och nu menar jag inte ens en liten gnutta musikkunskap, så det var jag som stod för att svara på frågorna medan hon (efter att ha fått ta nytt kort 5-10 gånger äntligen kände igen låten) nynnade så att jag kunde gissa låten.
Min frustration övergick efter ett tag till en otrolig fnissattack som nästan fick mig att kissa ner mig. Johanna och Malin var inga genier dom heller vilket gladde mig, men när Sofia skulle nynna ”Who let the dogs ut” med en basröst ingen tidigare skådat blandat med skratt och små rörelser för att göra den redan sjuka synen av henne ännu värre – då brast det. Tyvärr kan jag inte lägga upp videos här, men annars lyckades Malin fånga ögonblicket perfekt. När jag och Sofia gick segrande ur spelet mötte vi upp Åsa och tog bussen till Camden."
Utdrag ur Mys resedagbok, en perfekt beskrivning av vår fredagskväll.
"..kvällens höjdpunkt; Så det kan låta 2. Eftersom att jag har ett ganska stort musikintresse och är en mästare på onödig fakta visste jag att om jag inte vann det här spelet kunde jag lika gärna bädda ner mig i sängen och tröstgråta resten av kvällen. Här, gjorde jag kvällens första misstag (som senare inte visade sig vara så farligt ändå), jag valde Sofia som lagkamrat. Sofia har absolut noll, och nu menar jag inte ens en liten gnutta musikkunskap, så det var jag som stod för att svara på frågorna medan hon (efter att ha fått ta nytt kort 5-10 gånger äntligen kände igen låten) nynnade så att jag kunde gissa låten.
Min frustration övergick efter ett tag till en otrolig fnissattack som nästan fick mig att kissa ner mig. Johanna och Malin var inga genier dom heller vilket gladde mig, men när Sofia skulle nynna ”Who let the dogs ut” med en basröst ingen tidigare skådat blandat med skratt och små rörelser för att göra den redan sjuka synen av henne ännu värre – då brast det. Tyvärr kan jag inte lägga upp videos här, men annars lyckades Malin fånga ögonblicket perfekt. När jag och Sofia gick segrande ur spelet mötte vi upp Åsa och tog bussen till Camden."
Kommentarer
Trackback
