23 september 2008
Däremot är det bestämt att Karin ska komma hit torsdag den 9 oktober och stanna tills på tisdag den 14 oktober! Det ska bli super roligt!
På fredag kommer Jocke, Tor och Mattias, det ska också bli kul.
Dagen började med att jag vaknade av att en desperat My ringde och väckte mig. Hur skulle hon själv utan bil kunna lösa problemet som gick ut på att Tasha och Chessi börjar samtidigt - klockan nio. Ingen av dem kan lämnas tidigare, för här i England öppnar man inte skolgrindarna förän klockan nio eller när skolan börjar prick. Problemet är att de går på skolor åt varsitt håll, från Chessis skola tar det ungefär 20 minuter att gå till Tashas skola. Oftast brukar en annan mamma ta Chessi tillsammans med hennes barn till skolan, men det gick tydligen inte idag. Så jag fick rycka in som chaufför - i utbyte mot frukost.
På förmiddagen simmade jag och My och åt sedan lunch tillsammans. Jag jobbade på eftermiddagen och kvällen tillbringades hemma hos My där vi lagade hemgjorda hamburgare till Mel och Dave och självklart oss. Dave tror att My och jag är mästerkockar, för Mel kan inte alls laga mat och de äter alltid fryst färdiglagad mat. Varje gång han får äta vår mat är han överlycklig, till och med igår över bara en fetaost sallad log han lyckligt.
Det är dock lite tråkigt att skriva, för ni är så dåliga på att kommentera. Jag vill veta om ni lever, precis som ni vill veta att jag lever och vad jag gör!
Bedtime!
Sofia, jag förstår precis hur du menar! Kram :)
Vad bra! Kram
I read, read and read and read a bit more....and i'm ALIVE!! :)
Kör hårt!
Krams
Kanske kan stanna ändå fram till sommaren?? :P.. btw.. blir ingen Londonsemester för mej i okt men kanske längre fram! Verkar som om ni har det superkul! Fortsätt så :) Hälsa James o Jessica
Tack Steven ;)
Nja, jag stannar nog som längst till början på april. För sen vill jag resa lite innan jag börjar sommarjobba.. I will.
Jag började skriva en kommentar som skulle uppdatera dig lite, men den blev så nedrans lång så du får ett mail snart istället, eller kanske ett brev, vi får se =)
Snacka om att fiska efter kommentarer... ;) Fast jag hade tänkt kommentera ändå, nämligen: SHIT. En månad? Det känns verkligen inte som så länge. Värst vad tiden går fort. Innan man vet ordet av är det väl dags för pension...
Hej Sofia,
Jätteroligt att läsa dina berättelser.Det låter verkligen spännande allt som du får vara med om. Njut av det och sköt om dig. Nisse hälsar till Hornödrottningen.Kramar från oss!
Karin: Jag hoppas på brev snart - även om du kommer om tre veckor!
Kamilla: Jag vet, jag är inne på min femte vecka. Det går sjukt snabbt!
Agnetha: Tack! Det är roligt att höra ifrån er också! Hälsa till Nisse och Johan! Kram Kram