Sofia Bergman

Livet som au-pair.

Det är inte så enkelt att vara au-pair som det låter. Det är två helt olika kulturer som möts och som helt plötsligt ska anpassa sig efter varandra. I England lagar man inte mycket mat, det är mycket färdiglagat. Värmen i husen ligger på 17-18 grader istället för minst 20 grader som man är van hemifrån (Ian ska sätta på vår värme imorgon, det är välkomnat). Här stryker man all tvätt, och då menar jag all tvätt. För några dagar sedan strök jag Rebeccas pyjamas och träningskläder. Efter en natt ligger den där pyjamasen ihop skynklad i sängen - det finns vettigare saker att lägga tiden på. Vänstertrafik. Sättet att uppfostra barnen och mycket mer.

Något som inte heller är enkelt med att vara au-pair är att du förrutom att vara "anställd" är en del av familjen. Förrutom de timmar du är betald för att jobba så lever du ändå under samma tak som dina arbetsgivare. Därför känns det aldrig som om man är helt ledig. Det svåra är att veta vad som förväntas av en när man är hemma och ledig. Ska man torka bord och ytor även fast man tycker att familjen kan göra det för en gångs skull? Ska man plocka bort disken efter dem trots att de lika gärna skulle kunna "offra" tre minuter av sin lediga tid och göra det? Det är svårt att veta vad som förväntas.

Jag tror att många familjer är vana vid au-pairer. De är vana vid att ha någon som alltid plockar bort efter dem. Hela den här veckan har jag kommit ned på morgonen och allt som Ian och Rebecca användt i köket till middagen kvällen innan är fortfarande odiskade, diskmaskinen är inte tömd och det är bara en enda röra. Jag tror inte att de tänker "det där kan Sofia plocka bort". Jag tror att de inte tänker alls. Det är något som de är så vana vid, att någon annan hela tiden plockar efter dem. Vissa dagar när jag går ned i köket för att snabbt äta frukost och åka hemifrån kan allt vara framme, i diskmaskinen är det smutsig disk så det hade bara varit att stoppa in frukosttallrikarna i diskmaskinen, men icke!

Jag kommer från ett rent och väldigt pedantiskt hem. Då krockar det lite när man kommer till en familj som inte riktigt bryr sig lika mycket som man själv är van vid. Jag bor dock här, under samma tak som min familj. Jag vill ha ett rent hem, därför gör jag saker som kanske inte förväntas av mig bara för att jag själv vill veta att det är städat och fint, då känns det bra. Faran är bara att göra för mycket, tillslut blir det också till en vana som man också sedan "förväntas" göra.

Livet som au-pair är som ni märker inte helt okomplicerat.