Sofia Bergman

Allt känns så overkligt. För lite mer än en timme sedan pratade jag med My i telefonen. Hon var hemma hos mig (eller mitt gamla hem?) och jobbade/barnvaktade. Jag tipsade henne om var glassen fanns och vi uppdaterade varandra på olika nyheter, både roliga och mindre roliga sådana. Jag saknar henne (och Malin & Johanna så klart) hur mycket som helst redan nu. Och jag har nog inte ens förstått att jag verkligen är hemma på riktigt än..

Jag är världens sämsta människa på att packa upp. Hade det inte varit för Åre hade väskorna säkert fått stått kvar i hallen minst tre veckor. Jag har dock inte packat upp än, men jag är ju så illa tvungen imorgon. Fast så mycket till att packa upp vet jag inte om det blir. Mamma har slängt in massa onödigt i mina garderober och jag har en hel del kläder som jag skulle kunna slänga, och allt detta orkar jag inte ta itu med innan Åre. Det får bli sen, någon gång...