Sofia Bergman

Oscar och jag var en sväng på stan idag när mamma klippte sig. Det resulterade i varsitt par ecco skor, snygga och bekvämma! Jag har även kört bil idag, lite uppvärming för imorgon när jag ska köra en av bilarna till Åre. Det är inte så knepigt med högertrafik ändå.. :)

Nu har jag packat klart och är redo för fjällen. Vi är tillbaka om en vecka!



Det är förresten skönt att kunna gå hemma i t-shirt/linne och mjukisbyxor och inte behöva frysa. Det är fortfarande liksom varmt.

Allt känns så overkligt. För lite mer än en timme sedan pratade jag med My i telefonen. Hon var hemma hos mig (eller mitt gamla hem?) och jobbade/barnvaktade. Jag tipsade henne om var glassen fanns och vi uppdaterade varandra på olika nyheter, både roliga och mindre roliga sådana. Jag saknar henne (och Malin & Johanna så klart) hur mycket som helst redan nu. Och jag har nog inte ens förstått att jag verkligen är hemma på riktigt än..

Jag är världens sämsta människa på att packa upp. Hade det inte varit för Åre hade väskorna säkert fått stått kvar i hallen minst tre veckor. Jag har dock inte packat upp än, men jag är ju så illa tvungen imorgon. Fast så mycket till att packa upp vet jag inte om det blir. Mamma har slängt in massa onödigt i mina garderober och jag har en hel del kläder som jag skulle kunna slänga, och allt detta orkar jag inte ta itu med innan Åre. Det får bli sen, någon gång...

Nu sitter jag på tåget från Arlanda mot Sundsvall. Jag gillar egentligen inte tåg, och jag blir åksjuk av dem. Men att åka första klass och bli bjuden på frukt, tidningar och gratis internet lättar ändå upp det. Jag har tagit en åksjuktalett och ska försöka sova en stund. Det har inte blivit så mycket sömn de senaste nätterna.

Förresten så gick båda mina väskor igenom viktkontrollen, kom med flyget och fanns på bagagebandet på Arlanda. Fast killen på Heathrow försökte få mig att betala min extra väska en gång till... Men det lyckades han inte med ;)

---

Tiden har gått så otroligt snabbt! Sex månader i ett ögonblink. Det känns som om det bara var några veckor sedan jag höll på att gråta mig i bitar då jag skildes från alla där hemma. Hade jag vetat att det skulle gå så här snabbt och att jag skulle ha det så roligt som jag haft då hade jag tagit glädjeskutt in på flygplanet.

Det mesta är packat. Jag har sagt hejdå till Rebecca, Jessica och James. Båda barnen hade väldigt svårt att somna, speciellt Jessica. Hon grät och sprang till mig hur många gånger som helst för att säga att hon kommer att sakna mig. Båda barnen fick varsin bild av mig tillsamman med dem, vilka blev väldigt uppskattade. James hängde den brevid huvudkudden och Jessica hängde den under bokstaven Q, men bild på en queen (hon har ett alfabet runt hela väggen med stora bokstäver).

Jag fick en bok med bilder av James, Jessica, Iain, Rebecca och mig. Innuti hade James skrivit så fint!


Det känns som om min kropp är uppdelad i två läger, en som vill åka hem och en som vill stanna. Jag har ett liv här, och ett som har stannat upp och väntar på att jag ska komma hem i Sverige. Jag vill ha båda, men det går inte. Som sagt, jag slutar med flaggan i topp i alla fall!

16 timmar återstår på engelsk mark. Jag har fikat avskedsfika med My, sagt hejdå till My och gråtit lite.

Jag har även hunnit med att städa mitt rum och packa klart. Just nu sitter jag i trosor, sockar och en pyjamasöverdel som jag ska slänga. Kläderna jag ska ha imorgon ligger på sängen. Vågen visar exakt 22,7 kg på båda väskorna! Maxgränsen är 23 kg, så håll tummarna för att min våg stämmer eller till och med visar lite för mycket!

Som jag nämnde är det "pannkakansdag" i England idag och barnens skola genomförde deras klassiska Pancake race. Pancake race går ut på att man ska springa stafett och samtidigt med en stekpanna kasta en pannkaka i luften. Riktigt kul!


Startfältet. James lag är längst till vänster. Man kan skymta hans gråa jacka längst bak i ledet.


Jessicas klass.


En pannkaka i stekpannan, en i luften högt ovanför huvudet och en på väg ned på marken.


Enda bilden jag fick av James. Men här kastar han upp pannkakan högt i luften på väg in i mål.


Vinnarlaget (inte James lag) fick tävla mot varandra på slutet.

Är det där din pyjamas frågar Jessica när jag kommer insläntrandes i köket, nyvaken och vääldigt trött, i mjukisbyxor och tjocktröja. Ja, svarar jag (för jag sover ju i det med pyjamasen under för att det är så kallt) och tänker inte med på det. Jag antar att Jessica ska acceptera det och babbla vidare om sin väska som tappat sin namnskylt, men icke. Hela Jessica tystnar och försöker ta in det jag sagt, men hon får det inte att gå ihop så istället säger hon "But Sofia it can't be, it got pockets.." Hon är söt.

Nu ska jag ta barnen till skolan, och sedan heja på James i hans Pancake race (det är pannkakansdag i England, dagen heter dock något helt annat, men den ska tydligen ha samma innebörd som vår fettisdag).

Vi har haft avskedsmiddag på vår favoritpub. Nu är det på riktigt. Jag ska åka hem. Idag sa jag hejdå till Malin. Jag har en klump i magen. Jag vill gråta, men jag kan inte.


Till sommaren kan Halmstad räkna med fint besök från Norrland.

Idag har varit en lugn dag. Jag åt avskedslunch på en jätte mysig typisk engelsk pub/restaurang med Iain, Rebecca och barnen. Lite senare när maten smält och jag sovit någon timme till satte jag igång med packandet. Mitt probelm är inte att få plats med allt, mitt problem är att väskorna inte får väga över 23 kg styck. Efter att noga vägt dem med ALLT som ska vara i dem visar det sig att jag måste ha datorn i sin datorväska tillsammans med en del pocketböcker. I ryggsäcken (där datorn egentligen skulle varit så jag kunde haft ett handbagage) har jag två par skor, en kokbok och ännu en pocketbok. Jag håller tummarna för att väskorna ska gå igenom incheckningen!

Utdrag ur Mys resedagbok, en perfekt beskrivning av vår fredagskväll.

"..kvällens höjdpunkt; Så det kan låta 2. Eftersom att jag har ett ganska stort musikintresse och är en mästare på onödig fakta visste jag att om jag inte vann det här spelet kunde jag lika gärna bädda ner mig i sängen och tröstgråta resten av kvällen. Här, gjorde jag kvällens första misstag (som senare inte visade sig vara så farligt ändå), jag valde Sofia som lagkamrat. Sofia har absolut noll, och nu menar jag inte ens en liten gnutta musikkunskap, så det var jag som stod för att svara på frågorna medan hon (efter att ha fått ta nytt kort 5-10 gånger äntligen kände igen låten) nynnade så att jag kunde gissa låten.

Min frustration övergick efter ett tag till en otrolig fnissattack som nästan fick mig att kissa ner mig. Johanna och Malin var inga genier dom heller vilket gladde mig, men när Sofia skulle nynna ”Who let the dogs ut” med en basröst ingen tidigare skådat blandat med skratt och små rörelser för att göra den redan sjuka synen av henne ännu värre – då brast det. Tyvärr kan jag inte lägga upp videos här, men annars lyckades Malin fånga ögonblicket perfekt. När jag och Sofia gick segrande ur spelet mötte vi upp Åsa och tog bussen till Camden."

Färdig sminkad.


En av Malins många outfits för den här kvällen.


Jag och Malin är klara, dags att invänta My och Johanna..


..så det blev en bild till.


Vi äter födelsedagstårta.


My är klar!


Team svart var överlägset bäst och vann kvällens Så ska det låta 2 (tack vare Mys musikkunskaper och mina utmärkta nynnigar).


Sverige redo för utgång i Camden.


En oförglömlig kväll...


..med tre härliga vänner.


Vi fick sällskap av Åsa också.


Johanna, My och jag.


Malin och My.


Vi hamnade på en pub.


Vi blev fotade av en okänd man.


Den här bilden från dansgolvet får avsluta vår otroligt roliga och oförglömliga kväll.

Trots att vi kom i säng väldigt sent klev vi upp redan vid tio. Solen sken, My och jag begav oss ut för att få lite frisk luft och samtidigt köpa nybakta baguetter. Och solen inte bara sken - det var varmt ute! Vi åt sedan baguetter och tittade på Saltkråkan.

På eftermiddagen begav vi oss till Camden och avnjöt en glass i det vackra och varma vårvädret. I solen var det ca 15 grader och vi gick runt i tunna leggings (jag brukar alltid ha dubbla i vanliga fall), linne och tjocktröja. Det går inte att beskriva känslan. Inte heller går det att förstå att det bara är den 21 februari och att snön ligger som ett tjockt lager hemma i Sverige och väntar på mig. Jag kommer få en "köldchock" om fyra dagar!

Allt för att få er att börja längta efter våren, här kommer några bilder från idag!


I Belzise Park, utanför Malins hus.


Belzise again.


My med våra nybakta baguetter.


My i Camden.


Jag i Camden.


Jag har sagt det förut och säger det igen, engelsmän verkar inte tåla värme. Första dagen på fyra månader som solen värmer på riktigt och värmen inomhus lyckas nå 20 strecket öppnas fönstren och förblir öppna hela dagen. Kan vi frusna svenskar inte bara få njuta av värmen för en gångs skull?

Det har varit två härliga dagar!

Malin fyller 20 år på tisdag, men vi bestämde oss för att fira henne igår. My och jag åkte in till London och hem till Malin. Vi gjorde oss iordning, åt indisk hämtmat och Camillas (Malins au-pair mamma) 30 års tårta, spelade Så ska det låta 2 (vilket är ett kapitel för sig) , tog gruppbilder på oss fyra nu innan jag åker hem, åkte buss till Camden och tillbringade resten av natten, eller morgonen, på en club som spelade 80-tals musik. Härlig club! Efter en timmes dividerande om efterfest, borttappade mobiler, taxiresor och busshållpatser kom vi tillslut hem och stupade i säng klockan fem på morgonen.

Så ska det låta 2 ska inte spelas med mig. Igår fick Malin, Johanna och My (speciellt My som var på samma lag som mig - men hon valde det själv!) se min musikaliska sida, och den är lika med noll. En del av spelet gick ut på att nynna låtar. Det var ingen idé att My nynnande. Det upptäckte vi efter att hon nynnade på någon låt (som jag nu inte minns vilken det var), och jag fick det till Roger Pontares "När vindarna viskar mitt namn", vilket inte alls var i närheten! Så vår taktik för att vinna (som vi också tillslut gjorde, efter x antal nynningar från min sida) var att jag skulle nynna de få låtar jag kunde och stackars My skulle gissa. Tillslut kom "Who let the dogs out" på ett av korten, och den kan man ju inte nynna som en kärleksballad precis. Ja, det går inte att förklara. Det enda jag kan säga är att Malin, My och Johanna höll på att kissa på sig av skratt. Malin filmade, så filmen kanske kommer upp här senare..

Bilder på hur snygga vi var kommer senare ikväll, eller imorgon. Men jag bjuder redan nu på en outfit bild precis som allas vår käre Blondinbella!


Linne och leggings från Top Shop, tröja från Vila.

Någon som förresten kan förklara uppkomsten av dessa vita fläckar på bilden? Jag har fått dem på vissa bilder enda sedan kameran var ny. Även upptäckt att många andra också verkar ha det problemet.. Trist, fläckarna förstör mycket.

Min sista onsdag i England är förbi, och snart även torsdagen.

Igår spenderade jag dagen hos Johanna. Jag blev bjuden på lunch, badhus och middag. Det är inte dåligt!

Vi åkte och badade med Sam och Addie (Johannas barn). Och på badhuset var det fullt med människor som trängdes. Det tog tjugo minuter att hitta parkering. Badet hade parkeringsvakter som skulle dirigera bilarna till lediga parkerningar, men dem stod bara och skakade uppgivet på huvudena och skrattade när vi passerade för så där femte gången. Det fanns inga parkeringar. Och då talar vi om en STOR parkering. Engelmän är tokiga, dem parkerar överallt och hur som helst. Dessutom följer dem efter familjer som kommer ut från badhuset längs hela parkeringen för att sedan ställa sig och vänta på att just den bilen ska åka.

När vi väl hade fått en parkering, så var det kö in. Vi köade i kanske tjugo minuter. Väl inne var det fullt med skrikande barn, vi trodde vi skulle vara döva när vi kom ut därifrån. Som tur är så håller sig Sam och Addie på väldigt grundt vatten, dem åker inga slides och håller sig på ungefär samma ställe. För oss gick det därför ganska bra att bada, men hade vi åkt dit själva eller haft äldre barn då hade det varit kaos.

När det är mycket folk i Sverige på ett ställe (ex. badhuset), eller mycket trafik på E4:an kan man jämföra det med en vanlig dag i England. Heavy trafic på M25 eller när det är overcrowded på en viss tubestation som därmed måste stänga tillfälligt är något som måste upplevas, det går inte att beskriva. Det enda jag kan säga är att jag aldrig igen kommer tycka att det är mycket folk på stan under mellandagsrean...

Still half-term och jag tog med mig barnen till Crazy Tots (lekland med hopptorn, kuddar, bollhav och allt möjligt). Där mötte vi upp Johanna och hennes barn. Efter en och en halv timme av barnskrik och barngråt (det var så mycket folk så man fick ett nummer som sedan ropades upp när det var dags att åka så andra kunde få komma in) åkte vi till Johanna och åt lunch.

Igår kväll tränade jag Body Pump. Ökade på mina vikter och såg fram emot en härlig träningsvärk. Idag har jag knappt någon träningsvärk. När jag vaknade kändes det knappt som om jag sovit något, min kropp var helt slut på. Inte av träningen igår, utan det känns lite mer som förkylningströtthet. Så när jag slutade jobba vid två somnade jag och sov i två timmar.

Johanna kom hit ikväll. Vi tog en promenad och sen såg vi på Billy Elliot.

Här kommer bilder från idag.


Jessica i bollhavet.


James i bollhavet.


Jessica again.


Addie, som nu kan gå!


Och Sam. Just i denna stund säger jag "Sam, titta hit". Och Sam som är inne i sin "Nooo" period ropar såklart "noo". Vilket syns på bilden om man vet om det.

Idag var jag med barnen på London Aquarium. Half-term, vilket betyder mycket folk. Vi köade i tjugo minuter för att komma in, och väl inne fick man vänta på sin tur för att se alla fiskar. Jag är trött, så idag får bilderna säga sitt.


"Yes, sir."


Syskonen Macfarlane på tågstationen.


James och Jessica utanför the aquarium, med Big Ben i bakgrunden.


Sharks.


A lot of sharks.


Fascinerade av fiskarna.


James och Jessica.


Klappa a Starfish fick vi testa på.


Hajarna var nog det bästa på hela dagen.


Jessica och James fann Hitta Nemo fiskar.

Jag har jobbat idag på morgonen. Det var milt väder ute som Iain så fint uttryckte sig. Rebecca konstaterade bara innan hon gick och la sig att man inte behövde skrapa rutorna imorse på bilen.

Så jag tog barnen till lekparken, vi la puzzel, spelade spel, barnen spelade dator och jag strök, samt hängde tvätt.

---

Igår var jag i Sutton med My och Malin. Det är inte speciellt bra när man har tänkt spara dem pengar man har kvar för att det kommer ännu en vecka med utgifter. I alla fall, det resulterade i ett par SVARTA jeans. Dem är snygg, och dem var värda pengarna. Nu behöver jag inte leta efter svarta jeans något mer, och jag kan slänga mina gamla innan jag åker hem.

Alla hjärtansdag i all ära (en kvart försent min tid).

Jag bjuder på den här bilden, skolavslutningen i ettan. Se så små vi är.



Hoppas ni haft en bra alla hjärtansdag!

Oscar och jag ska ha vår alldeles egna alla hjärtansdag om exakt tio dagar, onsdag den 25:e februari närmare bestämt.

Fredag den 13:e!

Idag har jag jobbat, precis som resten av veckan. Jessica och jag har myst med chokladmuffins. Vi var även i lekparken både idag (James, Jessica och jag) och igår (Jessica och jag), lika leriga båda dagarna!

Igår kväll tränade jag Body Pump, och ikväll ska jag, Malin och My till Johanna för en myskväll. Det var länge sedan det bara var vi fyra!

Idag sa Jessica vid minst tio olika tillfällen "Don't go back to Sweden, I'll miss you veeery much" "And Sofia, I'm going to be really sad too". Men jag lovade henna att innan jag åker hem så ska vi till London Aquarium. Barnen har lov nästa vecka, och längtar redan till måndag då det bär av in till London!

Igår var jag, Malin och My på musikal. Vi såg Chicago, vilken sägs vara Londons sexigaste musikal. Vi köpte billiga biljetter (20 pund), och hade inte jätte höga förväntningar på sittplatser. Efter att ha vandrat åt motsatt håll kom vi fram till Cambridge Theatre och upptäckte att vi hade bra sittplatser och upplevde en riktigt bra musikal!

Här kommer lite bilder från min och Mys soliga biljettförmiddag.


På tåget in till London.


Jag och My.


Solen sken, kan man vara annat än glad då!


Tre musikalbiljetter!


Chicago, en riktigt bra musikal!

3 år idag ♥

Nu är det dags för alla Öviksbor - och alla andra så klart att stå upp för Öviks sjukvård.

Skriv på den här namninsamlingen, för att bevara vården och dem anställda på Öviks sjukhus!

Alla minns ni väl glassbilens älskade melodi?

Jag har fått höra två olika varianter på text till den, och alla påstår att deras variant är den rätta och att den andra är fel. Det finns säkert också andra sångtexter till melodin. Här är de två jag har hört.

"Vi lurar små barn, vi lurar små barn, på deras veckopeng"

"Vi lurar små barn, vi lurar små barn, med våran glassreklam"

Har ni fler sångtexter till melodin, dela med er!

---

Det är för övrigt exakt fem månader tills jag fyller år. Vilket kan vara bra att veta om ni vill klura ut en bra present tills dess.

Dagens projekt gick ut på att färga min nu urtvättade röda slinga brun. Efter tjugo minuters väljande bland tusentals brunfärger så bestämde jag mig för "chocolate". My och Malin plockar fram min röda slinga, lägger på den bruna färgen och vi väntar i tjugo minuter, precis som det står på förpackingen. Jag tvättar ur det, och till allas förvåning är det röda kvar. Slingan har bara blivit mer mörkröd. Men bättre det än en rosa eller en röd urtvättad slinga.

När jag kommer hem om två och en halv vecka ska jag be min frisör färga den brun åt mig. Det kommer nog bli bättre.

Ikväll kväll jobbade jag, för Rebecca jobbar och Iain spelar orgel i kyrkan.

Igår var jag inne i London med My och henns kompis Lisa från Sverige.

Lisa ville åka dubbeldäckare, så vi åkte buss två hållplatser. Sen gick vi runt lite i Covent Garden, åkte upp och hämtade Malin i Belzise, fikade på Starbucks och blev blöta i det typiska regniga englandsvädret.

Idag är det exakt 20 dagar tills jag åker hem. Jag har panik (!), blandat med (lite) hemlängtan.


Anders fyller 21 år idag, grattis vännen!


OCH pappa.. vet du vad jag såg häromdagen? En engelsman som tog bort snön från sin bil med en snöskyffel!!

Nu är de plusgrader, fuktigt, dimmigt och blött. Snön smälter. Så här ser de engelska vägarna ut för tillfället. Inte det bästa väglaget för sommardäck. Men måste man hämta sina barn så måste man.

Skolorna är stängda för tredje dagen. Engelska föräldrar rasar mot stängningen, deras argument är "att stänga skolor på detta sätt lär barnen att när vi möter motgångar så tar vi den enkla vägen - stannar hemma och leker istället"  Jag kan förstå dem som har barn i privatskola, dem har ju betalat ganska mycket pengar för att ha sina barn i skolan. Jag för min del är glad över att skolorna är stängda idag med, trots att det betyder extra arbetstimmar för mig. Jag hade inte velat ge mig ut på dem här vägarna och hämta barnen. Och, det är ganska mysigt att vara hemma med dem hela dagarna :)

Här kommer lite bilder från när vi var ute igår (vilket nog kommer upprepas idag med).


Jessica var ganska nöjd med att bli dragen i pulkan. Det är inte något som de får uppleva varje vinter.


James och Jessica stolta över att ha gjort sin första snögubbe.


Our snowman!


James påväg nedför trapporna.


Nästan nere.


Han hade kul! :)


Vi skrev "James" i snön.


Och Jessica passade på att snöa ned sig så mycket som möjligt.

Idag fyller pappa år, GRATTIS PAPPA!

Det är en ganska spännande upplevelse det här med snökaoset som "lamslår" London.

Det känns som om vi skulle vara insnöade, som att det inte fanns en chans att ta ett steg utanför dörren. Vi kan inte åka och handla, barnen kan inte gå ut och leka (för de har inga skor eller kläder för snö), vi kan inte åka och göra något med barnen, jag kan inte åka och hälsa på My eller göra något annat - det gäller att hålla sig inne. Allt detta pga 2 decimeter snö!

Det går inte att föreställa sig scenariot och känslan förän man varit mitt uppe i det. Jag hade hört talas om att snö skulle kunna lamslå England, men jag trodde inte för en sekund att det skulle ske när jag var här.

James och jag lekte skola idag. För James saknar skolan och önskade att den skulle öppna imorgon (vilket den inte ska, tidigast på onsdag).

Snökaos i London!

Alla skolor är stängda, tågen och bussarna är inställda, gatorna är oplogade och vi hoppas på att barnen ska kunna återvända till skolan på onsdag (tidigast..)

Hela M25 (Europas största motorväg runt London) är avstängd.

Rebecca är ledig (som tur var), Iain jobbar hemifrån och barnen leker för fullt. Vi var nyss ute och klev lite i snön, men barnens gummistövlar är för korta för den 2 dm snö vi har. (Vi väntar 15 centimeter till) Det finns folk på vår gata som tog fram sina slalomskidor och åkte nedför backen.

Hela situationen är bara komisk.


Bilder från i natt när den värsta snön kom

















Bilder från idag

På ett ögonblick är den första av tolv månader förbi. Och jag har knappt fått uppleva snö!

Februari kommer vara en händelserik månad.

Februari 2009

1   Ny månad
3   Pappa 54 år!
5   Anders 21 år! (20 dagar kvar i England)
10 Oscar och jag firar 3 år!
11 Musikal
14 Alla hjärtansdag
15 10 dagar kvar i England.
20 Fira Malin som (snart) fyller 20 år! (5 dagar kvar i England)
22 Avskedmiddag, familj?
23 Avskedsmiddag, tjejer!
24 Malin 20 år!
25 Jag sätter mina fötter på svensk mark.
28 Vi åker till ÅRE!