Sofia Bergman

Ikväll genomförde Burger King sin VIP öppning. Över 400 personer var inbjudna. Självklart var jag och Oscars familj på plats för att beskåda och inviga Oscars nya arbetsplats för ett antal månader framöver. Jag kan verkligen rekomendera Burger Kings hamburgare! Trevlig personal (så klart!) och riktigt fin restaurang. Det ryktas om att det är Europas finaste hamburgerestaurang då de använt sig av en helt ny design.

Ni måste verkligen testa det!

---

Annars händer det inte speciellt mycket. Jag har jobbat tre dagar av min sju dagars period. Långa pass. Oftast nio till nitton. I lördags åkte jag dit på leg-kontroll. Vilket var väldigt dumt gjort av mig. Men alla borde åka dit någon gång. Jag har nog aldrig kollat så många leg som jag gör nu. Jag lärde mig något av det i alla fall. Bara sedan i lördags har jag nekat tre personer som inte haft leg.

Om några timmar ska jag hämta Oscar på flygplatsen. Men innan dess träning (spinningpass och gym), lunch och en tripp hem till Oscar för att hämta bilen.

Igår ringde min chef och väckte mig klockan halv sju. Jag hade precis vaknat av skogsmaskinerna som hugger skog ovanför oss, stoppat in öronpropparna i öronen, kollat på klockan och känt hur skönt det var att bara få somna om några timmar till. Men icke, då ringer Paula! Det gjorde ändå inte så mycket. Jag hade en riktigt rolig dag, kinderna ömmade efter en dag av skratt och leende hela tiden! Den annars sega 9-19.15 tiden gick väldigt snabbt.

Nu ska jag städa, packa och äta frukost innan jag åker.

Veckorna bara flyger fram, trots att jag tycker att jag inte gör något! I måndags jobbade jag heldag, men hann även med ett träningspass. Igår hade jag en mysig tv-spelskväll med Anders (vid sådana tillfällen upptäcker jag vad jag egentligen saknade i England). Idag har jag tränat, haft ett väldigt idérikt möte (jag är peppad inför näsa helg!) och köpt lite nödvändiga saker på stan.

Det blev inga våfflor, men glad är jag ändå. Våfflor är inte riktigt min grej.

Oscar kommer hem nu på fredag den 27 mars. Jag jobbar lördag den 28 mars till fredagen därpå, den 3:e april. Heldagar dessutom, kvart i nio till kvart över sju. Oscars enda lediga vecka. Underbar timing!

Jag ska vaccinera mig mot livmoderhalscancer. Livmoderhalscancer är den näst vanligaste cancerformen bland kvinnor mellan 15 och 44 år. Tänk om jag gjort det innan jag fyllde arton, då var det gratis. Nu kostar det 3354 kronor, vilket bara är för vaccinet. Sen tillkommer läkarbesök och stick. Från och med nästa år kommer alla flickor från femte klass att bli erbjuden vaccination mot livmoderhalscancer. Fungerar vaccinet så är det en väldigt billig försäkring.

Vårdagjämning, med milda vindar längs hela södra norrlandskusten och en temperatur på 8 grader. Våren är helt klart på väg. Dagarna blir allt längre. Jag saknar Oscar, och längtar till fredag nästa vecka då han äntligen pallrar sig hem från Göteborg. Då har vi en vår och sommar i Övik framför oss och efter det 5 studieår i Uppsala!

Jag jobbade min första dag idag. Livet på ICA är sig likt. Förrutom snyggare personalrum, fräschare omklädningsrum, större lager, nya arbetsbyxor och skjortor (snygga dessutom!). Det är lika roligt att komma tillbaka och jobba med så roliga och omtänksamma arbetskamrater. Och alla kunder dessutom! Många kände igen mig, men kunde konstatera att jag inte jobbat på ett tag. England väckte stort intresse, och gamlingarna blev imponerad. Jag är peppad för sex intensiva veckor på ICA!

Jag och Alek tränade Body Pump idag. Helt nytt program för de kommande tre månaderna. My - pallra dig på ett pass i England. Du kommer att vara helt slut, så se till att Mel kan skjutsa ;) Det är roligare, men jobbigare än det förra. Och grymt bra musik! Imorgon blir det spinning igen.

Nu ska jag smälta allt kalasande ikväll med lite te!


Och inte att förglömma! Grattis Tor på din 20-års dag!

Återträff med E-arbetslagets lärare. Eller det var jag, Jocke och Fredrik som var inbjudna på fika (men vi stod för fikat). Bosse tog fram klasslistan och vi prickade av varje elev så vi inte missade någon när vi försökte reda ut vad alla gjorde så här ett år senare. Det var riktigt trevligt!

Fredrik och Jocke tyckte det var lite jobbigt att inte ha något att "glänsa med" som de så fint uttryckte det när jag kunde säga att jag varit i England i sex månader. Och det fick mig att inse att jag faktiskt gjort och upplevt något som inte alla får vara med om. Jag har nog inte riktigt fattat att jag faktiskt bott och jobbat i England i sex månader. Det känns fortfarande overkligt. Men det beror nog mycket på att det känns som om allt stått still här. Övik är sig likt. Skulle det skett någon drastisk förändring (och nu talar vi inte 100, 80 och 60 hastighetsskyltar) kanske jag insett att jag faktiskt varit borta från Övik och Sverige i sex månader, men nu har det ju inte gjort det. London är en del av mitt liv som jag aldrig kommer att ångra och som jag alltid kommer att minnas med ett leende på läpparna. Jag är glad och även riktigt stolt över mig själv som tog steget mot England, en främmande familj, en annorlunda kultur och ett liv utan en ledtråd om hur det skulle sluta.

Jag saknar Malin, My, Johanna och barnen otroligt mycket. Jag vill tillbaka samtidigt som jag är glad att jag bestämde mig för just sex månader. Det var en lagom tid. Allting hade precis gått från att vara nyhetens behag och intressant till att bli min vardag som jag är ganska säker att jag skulle blivit less på om någon månad till. Fast en weekend i London i maj skulle inte sitta dumt! Vad säger ni tjejer?

Efter spinningen igår har jag (eller det känns som jag har) blåmärken i rumpan. Kan man inte göra sköna sadlar till spinningcyklarna? Jag är också ännu mer stel i låren, men det går väl till sig. Idag fick det bli en promenad i solen för att strecka ut dem.

Ikväll träffade jag min personliga tränare som gav mig ett utformat träningsprogram. Det känns som ett bra program! Jag är peppad!

Efter en dag på stan är jag ett par träningsbyxor rikare. Eller fattigare beroende på hur man ser det.

Fallskärmshoppning är spikad till maj. Exakt datum har jag inte koll på än. Spännande! För er som inte vet det så fick min pappa fallskärmshoppning av en läkarkollega i julklapp. Pappa är höjdrädd, och inte bara lite höjdrädd. Han skulle hellre dö än att hoppa fallskärm. Så jag fick överta den lilla julklappen!

Nu ska jag på spinning. Jag hoppas att min värkande kropp efter Body Pump igår inte gör allt för ont =)

Malena Ernman, årets Melodifesivalvinnare. Svenska folket gick tvärtemot både internationella juryn och landets jurygruppers röster och röstade fram operasångerskan Malena. Kul med annorlunda bidrag, men frågan är.. kommer det verkligen att gå hem i Ryssland? Jag är skeptisk, men då var Malena aldrig en av de jag hoppades få se i Moskva heller. Spännande år!

Idag är det träning och möbelköp som gäller.

När man bara har bil ibland gäller det att passa på att träffa kompisar. Skjutsade in mamma och pappa imorse så jag kunde få ha bilen idag. Fikade med Alek på förmiddagen, hann in till Kamilla en stund, hämtade mamma, träffade Malin och fikade lite till. Karin kom förbi några minuter också. Sammanfattningsvis bjöd dagen på en hel del uppdateringar och skvaller. Anders stötte jag också på, eller han dök nog upp för att han visste att jag skulle in på hans jobb.

Jag har även skrivit in mig på Energihuset, så nu är det träningen för hela slanten. På tisdag har jag tid med min personliga tränare.

Nu ska jag äta soppa med mamma och pappa.

Har jag förresten nämnt att min au-pair mamma ska få en baby i september? Hon har alltså varit gravid min tid i England efter jul utan att jag märkt ett dugg. Men nu när jag vet om det förklarar det den plötsliga chokladen i vår shopping mina sista veckor, och även deras märkliga svar "vi ska nog inte ha au-pair till hösten" när jag frågade om/när de skulle börja leta efter ny.

OCH, Oscar och jag har med 99 % säkerhet en 2:a i Uppsala höstterminen 2009! Sjätte våningen med balkong. 1-2 km från centrum. Låter inte det bara för bra? ;)

Hemma igen efter en otroligt skön vecka i Åre med familjen och Oscar. Eller egentligen kom vi hem i lördags och det är jag som varit dålig på (läs inte haft tid) att uppdatera min blogg.

Åre var underbart! Vi hade sol som sken nästan varje dag, temperaturen höll sig lite under nollsträcket hela veckan vilket innebar skidor för hela slanten. Eftersom vi var sex stycken personer så körde vi två bilar. Pappa Mercedesen och jag King Caben (ni behöver inte vara oroliga för mig - högertrafik är nu inte längre ett problem för mig).

I måndags skjutsade jag Oscar till flygplatsen. Han skulle nämligen till Göteborg och blir kvar där i tre veckor på Burger King utbildning. Tre veckor känns inte så länge längre. Och inte heller är det lika jobbigt när det var jag som för ovanligehetens skull fick vinka hejdå när Oscar försvann mot säkerhetskontrollen. Jag är hemma och har all tid i världen att träffa alla människor som jag inte träffat på två och en halv måndad, eller till och med sex månader.

Igår städade jag ur mitt rum (garderober, byrålådor, skrivbordlådor och bokhylla) för att få plats med allt som jag släpat hem från England. Jag tycker inte att jag köpt vidare mycket i England, men hade jag inte "lånat lite" plats bland mammas kläder hade dem inte fått plats.. Nu är mitt rum städat för några veckor framåt i alla fall.

Bilder från Åre nedan.


Oscar, mamma och pappa åker upp med Duveds Linbana.


Oscar och jag i liften. Det visade sig ganska snabbt att jag hade lite för mycket kläder ;) För det blev varmt.


Pappa, Johan och Annika gör sig klara för första turen. Pappa och mamma på nya skidor dessutom (vilket behövdes efter 25 års åkande på de förra skidorna).


Jag uppe på Åreskutan.


När man blir bortskämd med sittliftar känns alla släpliftar otroligt långa och energikrävande.


Oscar i en av de vääldigt långa släpliftarna.


Jag i samma lift.


Mamma och pappa på väg upp mot toppen.


Utsikt från Åreskutan.


Vita fjäll och många off pist åkare.


Vi tog en paus och drack varm choklad med grädde.


Pappa i tusenmetersbacken.


Man kan skymta pappa i störtloppsbacken.


De flesta bilderna är på pappa. Mycket pga att Oscar åkte off pist, mamma var för seg och Johan och Annika åkte mest själva.


Det var synd om mamma. Vi lurade in henne på en hel del svarta backar. Men hon var duktig!


Så här såg det ut när vi fick vänta in mamma och pappa :)


Pappa och jag tog den lite svårare backen..


Den här bilden får avsluta vår vecka i Åre.